torsdag 4 juni 2015
Monogram processen
Jag har aldrig gjort något med sådana här dataprogram förut. Det var väldigt svårt för mig att förstå från början för mig. För konkret eller för abstrakt. Oklart. Men jag är van vid att göra allt för hand. Så att gå ifrån att limma/klippa/klistra till att ha ett rutnät framför sig i 3D är två helt olika världar.
Men jag satte igång iaf och de första trevande stegen när man skulle forma sin kub kändes lite roligt. Alltså i lekstadiet. Men när man skulle försöka att forma den till något man ville... så stötte man rätt fort på patrull. T.ex så tyckte jag att det var konstigt att man inte kunde trycka på subdivide på alla sidorna på kuben. (Iaf så lyckades inte jag med det). Det gjorde att jag inte kunde forma den till det jag ville riktigt. Sedan tyckte jag att det var frustrerande att delar som man hade satt ihop hela tiden lossnade. Även om man hade tagit object mode så kunde de ändå lossna ifrån varandra. Men sedan såg jag att när det var en orange prick på varje del så förstod man att de satt ihop. Men jag kan verkligen inte klura ut hur man gör då när man ska ha flera delar och man inte heller kan ta subdivide. Men det förklarar bara hur lite jag vet om programmet...
Färgerna och ljusen var lite lättare att lära sig tyckte jag. Även om det inte var problemfritt på något vis. Jag har fyra olika lampor i mitt rum. Två point och en sun och en spot som lyser på geten. Det syntes nog inte så bra i slutänden men jag tyckte det såg ok ut när jag höll på med det. Hade de i lite olika ljusrosa nyanser, och en stark vit lampa som skulle lysa upp getens ansikte. Det som var lättast att göra var de chackrutiga väggarna och golven. Jag fastnade för det sedan. Såg lagom surrealistiskt ut när man bara skulle ha en figur/farkost som skulle röra sig fem sekunder. Så det hade jag med mig hela tiden.
Figuren som jag skapade kom jag på av en slump när jag satt och lekte med de olika figurerna kub/cylinder etc. Så trädde jag en ring kring min kub med fötter på och fick associationen med geten och bilringen - Monogram. Försökte först göra den lite mer avancerad. Men så hade jag en massa och jag menar en massa datakrångel. Så tiden rann ut lite grann, kan man säga. Problemen som jag mest har haft är att jag har verkligen försökt att titta och lära mig genom att titta på en mängder av klipp och gör så som de gör men ändå så händer något annat på min dator... såå frustrerande. Allt datakrångel har ändå hjälpt mig. För när jag satt och försökte att ställa in kameran i rätt vinkel så fastnade den så att jag hela tiden bara såg ena hörnet. Det slutade med att jag fick göra om allting. Då insåg jag att det hade fastnat kunskap hos mig ändå, för jag kunde göra de flesta momenten utan att titta på videon. Iaf de första momenten hyffsat problemfritt och lärde mig lite på vägen. Sedan när jag skaffade en mus så var det grymt mycket lättare också. Samma problem uppstod inte igen så jag vet inte exakt var det var för fel. Lite så har det varit hela tiden. Ett problem uppstår, jag försöker och försöker och till slut så funkar det. Men jag vet inte vad jag gjorde annorlunda...?
Men så är det väl när man lär sig något nytt, och eftersom detta är ett helt nytt område så är det svårt att se vad man gör för fel. Det är ju bara att öva. Jag inser att jag egentligen ska ha kommit så mycket längre på de här veckorna men jag tycker verkligen att det har varit svårt. Den största orsaken är nog ändå motivationen. Jag tycker det är kul och så när man lyckas men det är inte alls samma känsla som när jag gjorde min tidigare film. Så det har verkligen spelat stor roll här. Lärorikt men lite för frustrerande.
Men jag satte igång iaf och de första trevande stegen när man skulle forma sin kub kändes lite roligt. Alltså i lekstadiet. Men när man skulle försöka att forma den till något man ville... så stötte man rätt fort på patrull. T.ex så tyckte jag att det var konstigt att man inte kunde trycka på subdivide på alla sidorna på kuben. (Iaf så lyckades inte jag med det). Det gjorde att jag inte kunde forma den till det jag ville riktigt. Sedan tyckte jag att det var frustrerande att delar som man hade satt ihop hela tiden lossnade. Även om man hade tagit object mode så kunde de ändå lossna ifrån varandra. Men sedan såg jag att när det var en orange prick på varje del så förstod man att de satt ihop. Men jag kan verkligen inte klura ut hur man gör då när man ska ha flera delar och man inte heller kan ta subdivide. Men det förklarar bara hur lite jag vet om programmet...
Färgerna och ljusen var lite lättare att lära sig tyckte jag. Även om det inte var problemfritt på något vis. Jag har fyra olika lampor i mitt rum. Två point och en sun och en spot som lyser på geten. Det syntes nog inte så bra i slutänden men jag tyckte det såg ok ut när jag höll på med det. Hade de i lite olika ljusrosa nyanser, och en stark vit lampa som skulle lysa upp getens ansikte. Det som var lättast att göra var de chackrutiga väggarna och golven. Jag fastnade för det sedan. Såg lagom surrealistiskt ut när man bara skulle ha en figur/farkost som skulle röra sig fem sekunder. Så det hade jag med mig hela tiden.
Figuren som jag skapade kom jag på av en slump när jag satt och lekte med de olika figurerna kub/cylinder etc. Så trädde jag en ring kring min kub med fötter på och fick associationen med geten och bilringen - Monogram. Försökte först göra den lite mer avancerad. Men så hade jag en massa och jag menar en massa datakrångel. Så tiden rann ut lite grann, kan man säga. Problemen som jag mest har haft är att jag har verkligen försökt att titta och lära mig genom att titta på en mängder av klipp och gör så som de gör men ändå så händer något annat på min dator... såå frustrerande. Allt datakrångel har ändå hjälpt mig. För när jag satt och försökte att ställa in kameran i rätt vinkel så fastnade den så att jag hela tiden bara såg ena hörnet. Det slutade med att jag fick göra om allting. Då insåg jag att det hade fastnat kunskap hos mig ändå, för jag kunde göra de flesta momenten utan att titta på videon. Iaf de första momenten hyffsat problemfritt och lärde mig lite på vägen. Sedan när jag skaffade en mus så var det grymt mycket lättare också. Samma problem uppstod inte igen så jag vet inte exakt var det var för fel. Lite så har det varit hela tiden. Ett problem uppstår, jag försöker och försöker och till slut så funkar det. Men jag vet inte vad jag gjorde annorlunda...?
Men så är det väl när man lär sig något nytt, och eftersom detta är ett helt nytt område så är det svårt att se vad man gör för fel. Det är ju bara att öva. Jag inser att jag egentligen ska ha kommit så mycket längre på de här veckorna men jag tycker verkligen att det har varit svårt. Den största orsaken är nog ändå motivationen. Jag tycker det är kul och så när man lyckas men det är inte alls samma känsla som när jag gjorde min tidigare film. Så det har verkligen spelat stor roll här. Lärorikt men lite för frustrerande.
Den första 3D
Jag lyckades äntligen göra en film. Efter blod svett och tårar. Höll på att bli galen. Jag har följt instruktionerna noga på både filmerna som vi fick på HDK och på andra filmer. Men det har ändå krånglat och tagit lång tid att få till det exakt så som det görs på filmerna. Mycket av svårigheterna har nog varit att jag inte lyssnade på rådet att köpa en bra mus att arbeta med... när jag gjorde det så underlättade det en hel del...
Det tog som sagt väldigt lång tid för mig att få till alla komponenter som man skulle ha, så jag är nog alldeles i början av processen med att arbeta med 3D animation. Men jag har lärt mig mycket. Jag har nu försökt mig på att göra en till film med en lite mer avancerad figur än den jag har i den här filmen... Den är inte riktigt klar men på väg...
söndag 31 maj 2015
3D
Detta är nog det det mest frustrerande jag har gjort i hela i mitt liv. När man inte har några förkunskaper alls inom något liknande program och verkligen inte har kunnat gå på tillfällena när man har kunnat få lite handledning så famlar jag i blindo... Nu har jag kört fast totalt. Jag har lyckats att förflytta en varelse genom ett rum... Men nu när jag vill ändra och få till ljuset så går det inte...
Man brukar kunna lösa det mesta men här väcks bara en frustration utan dess like...
Går det inte att ändra ljuset efter att man har tryckt på inspelningsknappen...? Sedan har jag ingen aning om hur man ska få detta till en film...
Man hade tänkt sig att man skulle kunna få ihop en liten film men det har bara krånglat och gått i snigelfart. Jag har lyckats fortfarande efter en vecka... med att få golv, väggar, material, en varelse som förflyttar sig... men ljuskällor och få ihop den så att det är en film verkar hopplöst. Jag vet ju hur man gör ljusskällor om man börjar om från början men inte när man har gjort de andra grejerna och det tar alldeles för lång tid att börja om helt och hållet.... URK!
Man brukar kunna lösa det mesta men här väcks bara en frustration utan dess like...
Går det inte att ändra ljuset efter att man har tryckt på inspelningsknappen...? Sedan har jag ingen aning om hur man ska få detta till en film...
Man hade tänkt sig att man skulle kunna få ihop en liten film men det har bara krånglat och gått i snigelfart. Jag har lyckats fortfarande efter en vecka... med att få golv, väggar, material, en varelse som förflyttar sig... men ljuskällor och få ihop den så att det är en film verkar hopplöst. Jag vet ju hur man gör ljusskällor om man börjar om från början men inte när man har gjort de andra grejerna och det tar alldeles för lång tid att börja om helt och hållet.... URK!
onsdag 20 maj 2015
3D
Urk vad svårt det är att arbeta i 3D. Det är inte min grej. Jag försöker att göra de där övningarna. Det jag har lyckats att åstadkomma är en varelse som ser ut som en gris/hund. Den är glasfärgad i ett röd-gult chackmönster som är samma som bakgrunden. Jag tycker det var så svårt att jag tror att jag behåller den till min typ 5 sekunders animationsfilm... det har tagit mig tre kvällar att få till det där... suck. Det som är svårast är när man ska komma tillbaka till olika ursprungslägen... filmkameran har jag t.ex inte förstått hur jag ska komma tillbak ifrån. Det är som att arbeta baklänges tycker jag... helt tvärtom än vad jag är van vid. Men jag antar att det är den förvirrade fasen och att det säkert blir roligare när man förstår lite mer vad man håller på med. Jag får se från den positiva sidan, jag har iaf gjort två väggar ett golv och en varelse... med material... alltid något.
lördag 18 april 2015
Reflektion av programvara
Jag hade visst glömt det sista. Att reflektera sin programvara.
Jag har använt mig av iStopMotion för att kunna ta kort via mobilen och genom en app så kommer bilderna direkt in i datorn. Sedan valde jag att redigera bilderna i det programmet som jag senare förstod att det hade varit mer lämpligt att göra i iMovie som jag sedan använde för att klippa ihop allt och lägga in alla ljud och ändra alla scener till långsammare eller snabbare hastighet tillexempel.
Jag tycker att jag kom åt hyffsat bra program. Det var lite segt när jag hade iStopMotion och hade dåligt nät... för då kopplade appen bort sig från iStopMotion, vilket var väldigt segt. Men iMovie funkade ypperligt. Det var ett tacksamt program att jobba med. Inga konstigheter, och lätt att förstå hur man skulle göra. Så på det stora hela så måste jag säga att det har varit ganska problemfritt just när det gäller det tekniska, vilket många gånger är just det som krånglar...
Jag har använt mig av iStopMotion för att kunna ta kort via mobilen och genom en app så kommer bilderna direkt in i datorn. Sedan valde jag att redigera bilderna i det programmet som jag senare förstod att det hade varit mer lämpligt att göra i iMovie som jag sedan använde för att klippa ihop allt och lägga in alla ljud och ändra alla scener till långsammare eller snabbare hastighet tillexempel.
Jag tycker att jag kom åt hyffsat bra program. Det var lite segt när jag hade iStopMotion och hade dåligt nät... för då kopplade appen bort sig från iStopMotion, vilket var väldigt segt. Men iMovie funkade ypperligt. Det var ett tacksamt program att jobba med. Inga konstigheter, och lätt att förstå hur man skulle göra. Så på det stora hela så måste jag säga att det har varit ganska problemfritt just när det gäller det tekniska, vilket många gånger är just det som krånglar...
fredag 17 april 2015
Processen...
Jag har samma problem varje gång... Jag tycker det är så svårt att skriva samtidigt som man är i processen. Jag har suttit med filmen dessa veckor som det har varit tyst ifrån mina blogginlägg. Varför skriver jag då inte? Det kommer liksom inte ut. Jag gör istället. Jag vet...fel.
Jag började att göra den korta filmen om min Kiwi. Tanken var att det skulle vara en liten del ifrån den längre animationen som jag nu har gjort. Som jag nu har byggt på med flera scener. Jag hade ju skapat nästan alla scenerna i pappersform redan innan jag skapade den korta filmen. Det har både varit bra och dåligt.
Jag fick en idé redan samma dag som jag började kursen och sedan har jag kört på det. Jag ville som sagt göra en film om en Kiwi som går ut och dejtar. Temat med filmen är självupplevt, även om dejterna inte var precis så. Jag ville ha en figur eller ett djur för att jag kände att jag kunde lättare skapa en humoristisk och lite gullig känsla kring det hela. Den kanske jag hade kunnat fånga ändå... men det kändes som att en rund Kiwi skulle vara tacksam att jobba med. Sedan blev det enkla former att både göra, sätta ihop och flytta på ett önskvärt sätt. Mina tidigare filmer har jag också gjort i papper. Det kan vara så att jag är bekväm och inte så utforskande i mitt skapande men det kan också vara så att jag har hittat en form som passar mig. På något sätt flyter det bara på och jag vet exakt hur jag ska bygga upp figurerna i papper. Men ska jag göra mera animerad film så borde jag givetvis utforska andra sätt.
Jag ville få fram en känsla av hopplöshet i Kiwins liv samtidigt så ville jag göra det med humor och det skulle vara estetiskt tilltalande. När jag läste De visuella tonsättarna 2 blev jag inspirerad av den Europeiska animationshistorian att göra varje film och scen som ett konstverk. Så jag ville att varje bild skulle se lite ut som en tavla.
Så den skulle handla om en Kiwifågel, hon skulle gå på dejt och det skulle vara rätt hopplösa typer. Sedan var jag ju tvungen att ha en början och ett slut på filmen som skulle vara hållbart. Det var det svåraste. För att lösa det problemet så tittade jag på Don Hertzfeldt för att se hur han gjorde. Jag har även tittat i Fröken livrädd för kärleken av Joanna Rubin Dranger och Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund för att se hur de börjar och slutar sina historier. Sedan satte jag mig och skrev ner det som ett manus. Med början menar jag den första scenen i själva filmen, (inte introt). Jag ville få fram känslan av att Kiwin var ensam i en stadsmiljö som kanske inte riktigt är hennes egen miljö... den är inte helt trevlig iallafall... och lite märklig. Jag var ganska klar med att jag ville att Herr Kiwi skulle komma gående i samma miljö i slutet. Han var tvungen att ha hatten på sig. Det skulle passa bra in i statsmiljön tänkte jag... knyta ihop kiwifåglarna och den miljön. Som en länk mellan det hon inte begriper sig på och sig själv. Jag ville inte ha så mycket dialog med figurerna hon dejtar. Utan försöka fånga att de kanske inte riktigt var vad hon sökte och göra det på ett humoristiskt sätt. Sedan var jag tvungen att hitta på varför Kiwi var tvungen att gå på dejt. Så det fick bli hennes kära vän som mer eller mindre tvingade ut henne på dejt, så hon skulle slippa vara så ensam.
Ljud gör allt! Utan ljuden är det bara tomma papperskulisser. Dött! Min berättar röst skrev jag ner det sista jag gjorde. Då hade den hunnit ta form med hjälp av bilderna och känslan. Nu när jag tänker på det... så är det lite konstigt att berättarrösten inte kom först och att jag gjorde filmen efter den... så som man kanske tänker att det går till. Men tydligen inte. Det var min berättarröst som skulle knyta ihop det hela. Det var väldigt läskigt. Jag hade tänkt på det redan från början att jag ville ha det så. Dels att jag har blivit inspirerad av Don Hertzfeldt och jag kände att det skulle vara en bra kontrast till det gulliga och humoristiska i filmen. Rösten skulle bidra med något sorts allvar. Samtidigt ville jag också att den skulle vara syrlig inför livets hopplöshet och ironiska framfart. På den fronten kan jag ju kanske inte säga att jag lyckades helt fullt. Det är bra mycket svårare än vad man kan tänka sig. Samtidigt vara rolig, syrlig, berätta något, tajma och det med finess... Men för att vara första gången så känner jag mig ändå hyffsat nöjd. Det var läskigt när man var tvungen att ta sitt verk på så stort allvar. Hittills hade jag bara tramsat hela vägen och sedan var jag tvungen att sätta mig ner och verkligen titta på vad det var jag ville säga... Det är ju då man kan bli varse om det man har gjort håller eller inte. Men jag är glad att jag vågade.
Som jag nämnde inledningsvis så har det både varit bra och dåligt att jag blev klar med "papperskulisserna" så fort som jag blev. På ett sätt så har den blivit så som jag ville ha den (förutom att den alltid kan vara bättre då) men jag har egentligen inte utvecklats i själva skapandet av filmen fån min första tanke. Det är en brist i den här processen. Där jag har utvecklats i den här processen är på den digitala fronten. Jag har lärt mig att använda två program och verkligen utnyttja deras verktyg, iStopMotion och iMovie. Det var också en sådan sak som jag tyckte var läskig och som jag kände motstånd till en början. Men jag hade bestämt mig för att lyckas med att förstå de olika programmen vilket jag gjorde ganska fort ändå. De är inte så kluriga utan rätt tacksamma att jobba med.
Det här projektet kan vara det roligaste jag har gjort! Jag har lärt mig så fantastiskt mycket, och jag tycker verkligen om känslan man får när man får sina figurer att börja leva. Känner mig upprymd över att få ha tittat in lite i animationsvärlden och vill gärna skapa fler figurer och berättelser.
Jag började att göra den korta filmen om min Kiwi. Tanken var att det skulle vara en liten del ifrån den längre animationen som jag nu har gjort. Som jag nu har byggt på med flera scener. Jag hade ju skapat nästan alla scenerna i pappersform redan innan jag skapade den korta filmen. Det har både varit bra och dåligt.
Jag fick en idé redan samma dag som jag började kursen och sedan har jag kört på det. Jag ville som sagt göra en film om en Kiwi som går ut och dejtar. Temat med filmen är självupplevt, även om dejterna inte var precis så. Jag ville ha en figur eller ett djur för att jag kände att jag kunde lättare skapa en humoristisk och lite gullig känsla kring det hela. Den kanske jag hade kunnat fånga ändå... men det kändes som att en rund Kiwi skulle vara tacksam att jobba med. Sedan blev det enkla former att både göra, sätta ihop och flytta på ett önskvärt sätt. Mina tidigare filmer har jag också gjort i papper. Det kan vara så att jag är bekväm och inte så utforskande i mitt skapande men det kan också vara så att jag har hittat en form som passar mig. På något sätt flyter det bara på och jag vet exakt hur jag ska bygga upp figurerna i papper. Men ska jag göra mera animerad film så borde jag givetvis utforska andra sätt.
Jag ville få fram en känsla av hopplöshet i Kiwins liv samtidigt så ville jag göra det med humor och det skulle vara estetiskt tilltalande. När jag läste De visuella tonsättarna 2 blev jag inspirerad av den Europeiska animationshistorian att göra varje film och scen som ett konstverk. Så jag ville att varje bild skulle se lite ut som en tavla.
Så den skulle handla om en Kiwifågel, hon skulle gå på dejt och det skulle vara rätt hopplösa typer. Sedan var jag ju tvungen att ha en början och ett slut på filmen som skulle vara hållbart. Det var det svåraste. För att lösa det problemet så tittade jag på Don Hertzfeldt för att se hur han gjorde. Jag har även tittat i Fröken livrädd för kärleken av Joanna Rubin Dranger och Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund för att se hur de börjar och slutar sina historier. Sedan satte jag mig och skrev ner det som ett manus. Med början menar jag den första scenen i själva filmen, (inte introt). Jag ville få fram känslan av att Kiwin var ensam i en stadsmiljö som kanske inte riktigt är hennes egen miljö... den är inte helt trevlig iallafall... och lite märklig. Jag var ganska klar med att jag ville att Herr Kiwi skulle komma gående i samma miljö i slutet. Han var tvungen att ha hatten på sig. Det skulle passa bra in i statsmiljön tänkte jag... knyta ihop kiwifåglarna och den miljön. Som en länk mellan det hon inte begriper sig på och sig själv. Jag ville inte ha så mycket dialog med figurerna hon dejtar. Utan försöka fånga att de kanske inte riktigt var vad hon sökte och göra det på ett humoristiskt sätt. Sedan var jag tvungen att hitta på varför Kiwi var tvungen att gå på dejt. Så det fick bli hennes kära vän som mer eller mindre tvingade ut henne på dejt, så hon skulle slippa vara så ensam.
Ljud gör allt! Utan ljuden är det bara tomma papperskulisser. Dött! Min berättar röst skrev jag ner det sista jag gjorde. Då hade den hunnit ta form med hjälp av bilderna och känslan. Nu när jag tänker på det... så är det lite konstigt att berättarrösten inte kom först och att jag gjorde filmen efter den... så som man kanske tänker att det går till. Men tydligen inte. Det var min berättarröst som skulle knyta ihop det hela. Det var väldigt läskigt. Jag hade tänkt på det redan från början att jag ville ha det så. Dels att jag har blivit inspirerad av Don Hertzfeldt och jag kände att det skulle vara en bra kontrast till det gulliga och humoristiska i filmen. Rösten skulle bidra med något sorts allvar. Samtidigt ville jag också att den skulle vara syrlig inför livets hopplöshet och ironiska framfart. På den fronten kan jag ju kanske inte säga att jag lyckades helt fullt. Det är bra mycket svårare än vad man kan tänka sig. Samtidigt vara rolig, syrlig, berätta något, tajma och det med finess... Men för att vara första gången så känner jag mig ändå hyffsat nöjd. Det var läskigt när man var tvungen att ta sitt verk på så stort allvar. Hittills hade jag bara tramsat hela vägen och sedan var jag tvungen att sätta mig ner och verkligen titta på vad det var jag ville säga... Det är ju då man kan bli varse om det man har gjort håller eller inte. Men jag är glad att jag vågade.
Som jag nämnde inledningsvis så har det både varit bra och dåligt att jag blev klar med "papperskulisserna" så fort som jag blev. På ett sätt så har den blivit så som jag ville ha den (förutom att den alltid kan vara bättre då) men jag har egentligen inte utvecklats i själva skapandet av filmen fån min första tanke. Det är en brist i den här processen. Där jag har utvecklats i den här processen är på den digitala fronten. Jag har lärt mig att använda två program och verkligen utnyttja deras verktyg, iStopMotion och iMovie. Det var också en sådan sak som jag tyckte var läskig och som jag kände motstånd till en början. Men jag hade bestämt mig för att lyckas med att förstå de olika programmen vilket jag gjorde ganska fort ändå. De är inte så kluriga utan rätt tacksamma att jobba med.
Det här projektet kan vara det roligaste jag har gjort! Jag har lärt mig så fantastiskt mycket, och jag tycker verkligen om känslan man får när man får sina figurer att börja leva. Känner mig upprymd över att få ha tittat in lite i animationsvärlden och vill gärna skapa fler figurer och berättelser.
lördag 28 februari 2015
Bildmanus och synopsis
Kiwi som sitter på ännu en date. Krabban vill hem och mysa med Kiwi, vilket inte Kiwi vill. Han var inte riktigt som hon hade tänkt sig.
Processen är i igång och detta är bland det roligaste jag har gjort...
Här är hon uppklädd och sitter på date med ett behövligt glas rött.
En av Kiwis alla dater...Kommer vara ett klapprande ljud när han slår igen sina klor.
Herr Blubb. mycket frånstötande och bubblande ljud har jag tänkt mig...
Fåret tuggar bara...
Här är en giraff som inte framkallar så positiva känslor för Kiwi... Så hon föreställer sig hur ett monster kommer och biter av giraffens huvud.
Den filmen på 30 sekunder kommer jag givetvis inte ha alla dessa bilder... utan detta är till den längre filmen. Den på 30 sekunder ska jag bara ha krabban. Det är mer som ett test. Processen har varit fantastiskt rolig och jag har lärt mig hur mycket som helst. Har inte bestämt mig om jag ska ha den här pappkänslan kvar eller om jag ska lägga på ett filter. Samtidigt så är det ju papp...
Det som var mindre roligt var att efter 5 timmars arbete med att spela in egna ljud... så är allt borta. Jag glömde spara. Så ljuden som jag lägger på till den här korta filmen blir inte som jag hade tänkt mig tyvärr.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)